(Förväxla inte klippsallad med klippgrävling ty klippgrävling skall man inte äta. Det står i bibeln)

Ingredienser:

Gröna salladsblad från kylen

En halv orange paprika

En halv röd paprika

6 st. champinjoner

En kycklingfilé frösen

En halv vitlöksklyfta

Japansk soya

Grekisk olivolja

Salt o peppar

Vitvinsvinäger

Lite fetaost

Ett paket bacon.

Verktyg att tillaga maten med:

En stekpanna

En stekspade

En kökssax och

vitlökspress

Punkt slut och nästan ingen disk efteråt.

Idén med denna matlagningsafton var att försöka begränsa mängden disk efter uträttat verk. Därför används endast ovan nämnda verktyg och så en vitlökspress, fådd som gåva från mina underbara goda vänner Staffan och Eva som varit med på seglarsemester i Grekland under sommaren.

Man har ju vid flera tillfällen man lagat mat och då fattat hur mycket disk det blir efter en runda, så att säga. Så denna gånga skulle det sparas in på användandet av attiraljer om uttrycket tillåts.

Man tar fram salladen, klipper den med saxen i fina remsor, därefter tar man champinjonerna och klipper dessa i lagom små bitar med nyss nämnda sax. Därefter tar man två st paprikahalvor som man hittat i kylen, klipper dessa i smala remsor med saxen och man lägger sen allt det nyklippta i en salladsskål. Man tager därefter en liten bit fetaost som man också hittat i kylen och som blivit kvar efter senaste grillaftonen med exet och dottern i förra veckan. Ostabiten klipps med samma sax i smala remsor som därefter klipps i mindre tärningar och placeras i saladsskålen.

Salladen betuttas med lite vitvinsvinäger och lite Grekisk olivolja, salt och peppar varefter man nufsar den.

Att nufsa betyder att man tar salladsbesticken och liksom tar med ett verktyg i vardera handen och sen pressar man ihop om salladen och lyfter upp den för att omedelbart därefter släppa ner den igen i skålen. Detta gör man ett tiotal gånger för att salladen så att säga ska blanda sig. Efter fullbordad nufsning, ställer man salladen åt sidan så länge för den är i och med detta klar att användas.

Man tinar kycklingfilén i tre minuter i microugnen så den blir av med all is.

Därefter pytsar man på lite japansk soya på kycklingfilén så den får lite färg, lägger den i stekpannan som man hällt lite olivolja i och plattan på full fart. När så det börjar låta aggressivt om maten vrider man ner plattan på 8 av 12 och allt lugnar ner sig. Filébiten får hållas i pannan ett tag och under tiden klipper man baconet i smala remsor som man sen placerar i stegepannan vid sidan om filébiten.

Pressa vitlöksklyftan som först klippts av på mitten med hjälp av ovan nämnda sax och placera vitlöksmassan i stekpannan. Baconet får steka tills det blivit lite lagom knaprigt.

Plocka fram en blomma, en servett, tallrik, glas med rödvin från en kartong med Sangiovesevin.

Man har kanske en biltidning till hands också. I mitt fall hade jag ett nummer av Veteranbörsen som kunde avnjutas efter maten.

Kycklingfilén smakade alldeles förträffligt tillsammans med det salta och rökta i baconet. Efter att nämnda bacon fått steka av sig en bra stund och blivit knaprigt så var det inte på något sätt för mycket med ett helt paket. Fettet som bildades vid stekningen kunde enkelt hällas av före servering.

Salladen smakade riktigt bra eftersom man hade lite fetaost i den också, och vitvinsvinägern gav lite syra i smaken.

Vinet, en kartong med Sangiovesevin som stått ett tag i köket. Någon gång under senaste månaden har man tagit ett eller annat glas, men på det hela taget så var vinet inte på något sätt förstört trots att det stått i öppnad förpackning en längre tid.

Diskning av använda verktyg tog mindre än tre minuter och man behövde inte ens torka väggen bakom spisen. Allt gick lugnt och stilla tillväga.

En mycket lyckad afton och efter en stunds ryggläge i soffan lyssnandes till god musik, kunde man sova sött i sin säng.

Vid protokollet

Börje Nyberg

Klippare