Börjes kokbok del 2

Charlies skånska pepparfilé

Det blev lördagskväll och man skulle laga mat åt Fanny och mig.

Redan under veckan som gått hade man skaffat lite tips från favoritgrannen Gunilla.

Man ska bara… o.s.v.

Jag hade inhandlat allt som tycktes nödvändigt för en lyckad måltid. Denna gång utan kycklingfilé.

Vid pass klockan 18, satte jag igång, efter att ha vilat en stund ( två timmars skön sömn) i soffan och s.a.s. förberett mig inför aftonens övning i matlagning.

Recept på glutenfri Charlies skånska pepparfilé:

En paprika ( en halv röd och en halv gul = de skånska färgerna)

335 gram av Charlies pepparfilé (varmrökt fläskfilé som är täckt med peppar på ovansidan)

Ett paket med Findus frösna spenattärningar.

3 dl. vispgrädde.

½ paket glutenfritt smördeg.

Olivolja.

Salt och svartpeppar.

Tillagning:

Låt den frösna smördegsklossen tina i rumstemperatur i nånna timmar.

Starta ugnen och sätt den på 175 grader.

Häll spenaten i en liten kastrull och slå i en skvätt vatten. Låt spenaten tina i vattnet i kastrullen på lagom värme tills den bubblar och är ”färdigtinad”.

Skiva Charlies fläskfilé i smala fina skivor och stek dom i en skvätt olivolja på stegepannan tills dom fått färg på sig. 335 gram är precis vad som får plats i stegepannan. ( Det visste jag inte innan.)

Kavla ut den upptinade smördegsklossen med en vinflaska på ett ugnspapper. En tom Brolioflaska från Italien går alldeles utmärkt, och flaskan kan gärna vara uppdrucken. Håll inte på för länge för då lossnar etiketten och det blir kladdigt. ( Har man tillgång till en brödkavel så går det ju naturligtvis alldeles utmärkt med en sådan, ju.)

Om smördegen fastnar på flaskan, drössla på lite Maizena brun såsredning på degen så fastnar den inte. ( Har Du annat glutenfritt mjöl så går det nock lika bra.)

Häll i en liten skvätt vispgrädde i kastrullen i spenaten och veva runt med en plastsked. Upprepa detta tills spenaten fått en grann färg och Du liksom känner att: ”Nu är det nock.”

Låt spenaten bubbla medan Du tillsätter ett antal ”vrid” med salt och pepparkvarnarna. Inte för mycket.

Starta fläkten, för nu börjar det osa bränt.

Skär paprikahalvorna i vackra skivor.

Lägg upp smördegsflaket på en braspanna. ( Den sitter nu fast i pappret, så Du måste lägga ytterligare ett ugnspapper på braspannan, vända upp och ner på det Du kavlat ut och sen försiktigt lossa degen från pappret) Det börjar nu kännas ”lite panik” för det ryker och det osar i stegepannan och det bubblar i spenaten.

Men lugn bara.

Är man bara försiktig så får man loss pappret och den ljusa sidan kommer upp. ( Det förbrukade pappret lägger man med fördel i soppåsen för ”brännbart”.)

Man lägger så på Charlies varmrökta och nu stekta filéskivor i mitten på den utkavlade degen, på pappret på braspannan.

Därefter försöker man ”vika upp” sidorna på degen. Så att man på detta sätt bildar en skål av smördeg så att spenaten inte ska rinna ut.

Häll på spenaten försiktigt, så den inte rinner ut på braspannan och speciellt inte utanför pappret. ( För i så fall måste ju braspannan diskas efteråt, och det var ju inte meningen.)

Vik in kanterna på degen och fyll på med spenat tills Du känner att det är lagom.

Lägg på paprika, varannan gul och varannan röd för att få fram de vackra skånska färgerna.

In med hela möget i ugnen i en halv timma .

Att det sjunker ihop lite är helt naturligt.

Lägg upp härligheten på en stor tallrik, gärna en Engelsk pizzatallrik om en sådan finnes.

Man får nu dessvärre inte loss anrättningen från pappret på braspannan för den har fastnat, så man tar en sax och så klipper man bort pappret runt maten så det inte syns. Därefter lägger man upp anrättningen, med papper under, och serverar stolt kvällens måltid.

Två stearinljus tänds och nu ska det bli spännande.

Måltiden avsmakas och man får finna sig i vissa kommentarer. (Vilket man ju självklart räknat med.)

Fanny, som ju skulle ta först, sa: ”Pappa det är lite svårt att skära igenom liksom.”

Jag svarar: ”Ja, ja tryck till lite med kniven bara!”

Hon gör så och får slutligen tag i en bit mat.

Spenaten faller liksom inte riktigt på läppen hos favoritdottern så hon skrapar bort den och lägger den på sidan på tallriken. Därefter stoppar hon en bit kött i munnen och utbrister: ” Pappa!, vad har Du kryddat med? För det svider i munnen, det är ju jättestarkt, ju.

Jag svarar med en förälders pondus: ”Alltså, det är ju kryddfilé vi äter, så självklart ska det smaka litta.”

Sen, när hon har suttit en stund och kapat med kniven i anrättningen, säger hon: ”Pappa, vad är det understa för något?”

Då kommer jag ihåg att jag ju klippt av pappret runt hela härligheten och att det ju är detta papper hon syftar på, som är lite segt. Så jag förklarar att: ”Det är bara lite papper och det ska Du inte äta, lägg det bara åt sidan, tös.”

Själv inser jag nu att det är just detta papper jag envist sitter och tuggar på, så jag tar ut det ur munnen och lägger det på tallriken.

Favoritdottern lägger ifrån sig besticken och utbrister: ” Pappa! Detta var jättegott.”

Jag  genomskådar ju henne direkt och säger: ” Men Du har ju knappt ätit och Du kan ju omöjligt vara mätt redan!”

Favoritdottern fortsätter: ”Jo det var gott om man inte hade haft så starkt kött och om man inte hade haft papper i maten o om man inte hade haft spenat, liksom”

I detta läge var det lönlöst att försöka bättra på förhållandet, så jag svarade: ”Nästa gång kanske vi inte ska ha varmrökt pepparfilé, då.”

Fanny svarade: ”Nä, och inte spenat och inte så mycket papper, för i så fall blir det nog bra, ska Du se.”

Vi enades om att, nästa gång vi ska ha fläskfilé så ska den inte vara färdigpepprad, och så ska vi ha brokolli istället för spenat, och så ska vi laga till maten i en ugnsfast glasform utan papper.

Det var inte många siffror som var rätt denna afton, kan man ju säga. Men man har ju lärt något i vart fall.

Dock blevo vi mätta, Fanny mätt av paprika och ugnsbakad smördegsdeg med pepparrensade fläskfilébitar och en gnutta spenat som hon åt i ren protest och genast sköljde ned med apelsinjuice. Och jag, mätt av en väldigt stark och nyttig kost med många av kostcirkelns delar i sig.

Spenatdelen, paprikadelen, fläskfilédelen, smördegsdelen och pappersdelen. Den senare lite jobbig att förtära, dock.

Lite väl starkt blev det nock, och det berodde ju inte på att jag tillfört kryddor, utan snarare på att fläskfilén var kraftigt pepprad.

En liter apelsinjuice och två liter vatten gick åt till att släcka törsten.

Köket var helt upp och nervänt efter denna matlagningsrunda och det tog nästan en halvtimma att plocka undan. Fläskfilébitarna hade sprätt upp olivolja från stegepannan ända upp på kaklet ovanför spisen så man fick torka hela väggen nästan. Fat och kastruller och allehanda bestick och paprikakniv, fläskfilékniv smördegskniv och gafflar och stegespadar och plastskedar. Diskmaskinen blev tvärfull.

Ett hem utan diskmaskin är inget riktigt hem, kan tilläggas.

Ett par tips till Dig som avser prova på detta recept:

1. Använd vanlig okryddad fläskfilé.

2. Skaffa glutenfritt mjöl och glöm inte att mjöla pappret innan Du kavlar ut degen.

3. Kolla så att alla inblandade gillar spenat. Om inte välj något annat grönt.

Vid pennan

Börje

Tillförordnad kock och fotograf.