Denna lördagskväll den 16/5 2009 satt man ensam hemma. Färdplanering inför en stundande eskaderflygning hade just avslutats och klockan hade hunnit bli halv sju om aftonen.

Inga kompisar på besök, ingen älskarinna och ingen av barnen var hemma.

Dottern var ju den enda person jag hittills vågat erbjuda min eget tillagade mat.

Så jag öppnade frysen och tänkte att: ”Va faen!! Om man skulle försöka sig på lite kycklingfilé, men denna gång med något slags sås till”.

Grejen från tidigare äventyr med fläskfilé var ju ingen riktig höjdare så vi kör med kyckling, tyckte jag, av naturliga skäl. Och att laga till lite sås hade man ju velat göra under en längre tid men inte riktigt vågat.

Så ikväll skulle det ske.

Recept:

2 gula lökar.

3 kycklingfiléer. Denna gången var dom små som attan så tre st. vägde nock inte mer än 150 gram.

Olivolja.

Matlagningsgrädde.

Trekantig Höng grönmögelost.

Potatissallad som blev över en tidigare afton.

Kryddor och japansk soja

Dricka: Gran Fuedo reserva 2003. + vatten.

Tillagning:

Medan kycklingfiléerna tinar upp i microugnen häller jag på ett par skvättar olivolja på stegepannan och låter detta värmas upp i sakta gemak.

Lökarna skalas ( dom hade hunnit få små gröna blad medan dom legat i påsen ) skivas och fräses på stegepannan i den nu varma olivoljan.

Det börjar snabbt dofta gott och när kylligarna är tinade så lägges dom i stegepannan tillsammans med löken och får steka på måttlig värme ( åtta av tolv på vredet  för om man kör på tolvan så sprätter det som fanken och man får torka väggen bakom spisen, vis från tidigare övning. )

Man slår upp ett glas matlagningsvin som man dessvärre inte hinner dricka av för det går undan med maten.

Häller på lite japansk soja på kyllingarna och drösslar på lite grillkrydda och lite mexikansk krydda samt lite salt och peppar. Vänder kyllingarna så dom inte hinner bli alltför mörka på undersidan.

Om man trycker lite på dom med stekspaden så tycks dom nästan suga upp olivoljan med tillhörande kryddblandningar.

När det känns som om ”kyllingabidarna” är klara, lyft bort dom och det mesta av löken och lägg detta på en talrik.

Sen tar Du en skvätt matlagningsgrädde ( grönt paket ) och häller det på stegepannan i den resterande olivoljan och nånna lökskivor. Efter en liten stund får Du hälla på lite mer matlagningsgrädde för den första skvätten har snabbt hunnit torka och blitt brun. Ytterligare en skvätt olivolja och sen en bit grönmögelost 3x3 centimeter från en trekantig förpackning av märket Höng placeras i stegepannan.

Tryck sönder osten med stekspaden och veva runt lite.

När ”såsen” blivit lite svagt brun, häll den över ”kyllingamaten” på tallriken och servera.

Med ett tänt stearinljus vid köksbordet smakade denna anrättning alldeles förträffligt. Osten gav en trivsam smak tillsammans med löken i såsen och med många stekta lökringar och potatissallad blev man mätt o go på en liten stund.

Tillagningen gick himla snabbt, vilket kan tyckas vara en nackdel. Man hann ju inte smaka matlagningsvinet under tiden man lagade maten t.ex.

Kvart över sju var man ”åäden” och det gick ganska snabbt att plocka undan. Skölja stegepannan i vamt vatten och borsta av det värsta med diskborsten. Övriga attiraljer sköljdes av och stoppades in i diskmaskinen.

Till maten blev det ett glas vatten och lite vin ( Gran Fuedo 2003 ), som faktiskt stod emot ganska bra. Även om det enligt experter troligen inte var det perfekta vinet till denna anrättning, så tyckte jag att det satt som en smäck.

”Resten av vinet får man dra ner imorgon”, tänkte jag och tryckte ner korken i flaskhalsen innan jag somnade i soffan till tonerna av go gammal 60-talsmusik från en Amerikansk radiokanal.

Sensmoralen är: Varför experimentera med fläskfilé när man vet att det funkar med kyckling?

Detta recept kan rekommenderas för det var gött, men man ska nock prova när man är ensam först, och inte bjuda på det innan man fått till det ordentligt.

Klockan två på natten vaknade jag i soffan av att det var ett himla oväsen utanför på gatan. Så jag tog av mig kläderna och lade mig att sova i min sköna säng.

Börje Nyberg

Tillförordnad såsmakare