Börjes kokbok del 4
Chickensouvlaki with Carrots.
Den 23 juli 2009 var en helt vanlig torsdagskväll, jag hade jobbat lite extra med att reparera en entrédörr från ett aluminiumparti till en butik i Eslöv, som tjyvar skadat när dom skulle ta sig in och stjäla gods eller egendom. Tjyvar är otäcka.
Kom hem vid pass halv nio om aftonen och kände en ofrivillig lust att laga mat. Detta är inte vanligt förekommande kan nämnas, har faktiskt aldrig känt det förr, så det var en ny upplevelse för mig.
Vis från förra matlagningsaftonen avsåg jag denna gång planera en aning och började således med att inspektera i kylen.
Ok, kände jag, här fanns fyra st. souvlakispett ( träpinnar med färdigkryddade kycklingbitar.) som blivit över vid en tidigare så kallad leverans. ( En afton då det är dambesök i stugan.)
Nåväl, visserligen stod det på förpackningen att sista förbrukningsdag var den 21 juli, men jag tyckte dom såg granna ut, och det man inte vet har ju aldrig hänt. Så jag tog fram dessa läckerbitar tillsammans med et liten bit grönmögelost som låg där, väl inpackad i en plastpåse.
Man kan väl nämna att man inte ska förvara ost utan att packa in den i något… Fy för faen vad ost kan lukta av ”död gubbe” i kylen, alltså.
Steg ett i en välorganiserad planerad matlagningskväll hade nu uppfyllts.
Dessutom fanns, från samma ”leverans”, ett knippe smala vackra morötter, så jag tänkte att: ” Ikväll blir det chickensouvlaki with carrots”. ( morötter ) Nyss nämnda morötter var lite ”slattna” men dom blev pigga igen när dom kom i kontakt med vatten.
Ugnen sattes på grillsymbolen och tempen på 250 grader. Därefter skrapade jag morötterna med en liten fin brevkniv, för att dom skulle bli av med den yttersta hinnan som innehåller alla gifter som bönderna sprutat på dom. Detta har man ju läst, men inte förstått. Alltså, hur kan man komma åt att spruta på morötter när dom är nere i marken ??? Måste vara jobbigt.
Efter att morötterna skrapats, delades dom och lades i en kastrull med vatten, sköljdes av och det fylldes på vatten igen och i med en nypa grovsalt, sedan sattes den på en platta med full patte ( 12 av 12 möjliga ) .
Under tiden hade ugnen hunnit bli varm och souvlakina lades på ett eldfast glaslock och sattes in strax under grillelementet i ugnen.
Nu tänkte jag stilla att: ”Om nu inte morötterna hinner bli klara samtidigt som souvlakina, så får jag använda mig av RIN.” ( Microugnen kallas så i detta hem för den är Räddaren INöden)
Och efter att ha sett en massa svettiga och äckliga TV-kockar, tänkte jag att: ”Nu är det läge att förbereda såsen.”
Så jag tog fram stegepanna och hällde i en ganska stor skvätt matlagningsgrädde, olivolja, grillolja, japansk soya, charölottenlökskrydda, svartpeppar åtta vrid med kvarnen samt salt endast fyra vrid, vis från tidigare skada. Jag vevade runt ovan nämnda tills det blandat sig förhållandevis bra och tillsatte därefter en ganska stor bit grönmögelost som jag mosade ner i ovan nämnda kallad skapelse av sås.
När jag vevat en stund hade det blandat sig och det såg nästan ut som kall sås, vilket det ju i praktiken också var.
Under de närmaste minuterna dukade jag fram med tallrik, bestick, ljusstake, vattenflaska, vatten- och vinglas och en röd jul-serviett. Dom andra hade tagit slut så röda var det som stod till buds.
Jag torkade av lite solk från kylskåpsdörren, som jag inte upptäckt tidigare, fixade och donade med att tömma diskmaskinen och stoppa in grejset i rätt skåp. Det fanns tid till allt möjligt upptäckte jag, och detta tack vare rätt planering.
Musiken kom via TV´n från en amerikansk radiokanal och The Beatles ”Help” avlöstes av Diana Ross and The Supremes spelandes Baibilöv. Man blev riktigt nostalgisk.
Alltså, man vill ju inte skryta, men nog kändes det att med en noggrann planering så var det betydligt lättare att skapa.
Morötterna var fortfarande stenhårda inuti, detta kände jag när jag stack stiletten, som jag köpt i Serbien och smugglat hem, i dom, men souvlakina var ju alltså inte riktigt klara ännu heller, så det ”skulle nock ordna sig”.
På bordet hade jag lagt fram en flygtidning och en biltidning, så efter maten skulle man kunna unna sig att studera dessa tidskrifter noggrant under tiden som man intager en dessert bestående av en liten mugg innehållande gräddkolacreme lyssnandes på gammal trivsam 60-talsmusik.
Desserten en smörkolasmakande anrättning i en plastförpackning som var tillräckligt söt för att utgöra dessert och lagom mycket för att man inte skulle spy i rena förskräckelsen.
Souvlakina blev grillade och vackra, morötterna blev genommjuka och såsen blev lagom varm och välblandad. Allt serverades på en tallrik efter att vattnet hällts ur kastrullen varvid tre st. morötter försökte smita men som fångades upp av silen i vasken innan dom försvann ner i kommunens avloppssystem.
Den röda jul-servietten stoppades i brödrosten (i brist på plats på bordet) och måltiden intogs under andaktlig tystnad. ( Det fanns ju ingen käring som kunde prata och hålla ”låda”, ju. )
Ett par glas Italienskt rödvin satt som en smäck till maten och resten av vinet får man ta till helgen, om det håller sig bättre än konfirmationsvin vill säga.
Desserten åts med en tesked och den satt fint. Eftermåltiden studerades ovan nämnda tidskrifter och kvällen var och förblev i lugnets tecken.
Ingredienser.
Kycklingspett ( färdiga från Maxi 4 st. )
Morötter ( smala fina 8 st. )
Matlagningsgrädde ( grön förpackning )
Olivolja ( Grekisk insmugglad )
Grillolja
Charlottenlökskrydda
Svartpeppar och salt
Röd serviett ( ökar trivselfaktorn går lika bra med annan kulör)
Stearinljus (Samma som ovan.)
Brödrost ( att stoppa servietten i medans man äter )
Kolacreme ( dessertgrej, som man kan klara sig utan men ganska gött)
Innan man var ”aväten” hade klockan blivit halv elva så att plocka undan och diska fick bli ett projekt för kommande dag.
Mycket matnyttigt stod att läsa i flygtidningen och i bil-tidningen fanns en go gammal Cadillac till salu. Får nog kolla den lite.
Man blev mätt o go och man kände att: ”maden ble go” så utan att skämmas kröp man till kojs och somnade tryggt.
Vid protokollet
Börje Nyberg
Tillförordnad planerare.