Lammsouvlaki med rödbetsgrejs och chevré.

                                           (Sheepsouvlaki with beetroots and chevré)

Kommande afton skulle man få dambesök, och det var ju klart att man ville försöka laga till nån slags mat som man skulle kunna bjuda på. ( En klar fördel med att bo centralt, är ju att, om man skulle misslyckas med matlagningen, så finns ju alltid närheten till restauranger som tröst.)

Yngste sonen hade tipsat om rödbetsgrejs med chevréost och enligt hanses förklaring så skulle det inte vara värst svårt att laga till.

På jobbet hade man denna dag lagt några kvällstimmar på att tillverka en liten bokhylla att ha flygplans- och biltidningar i, så man skulle slippa ha dessa i maxikassar vid sidan om TV´n.

På hemvägen blev det en shoppingtur på Maxi med en kundkorg att handla i.

Matlagningsgrädde kan man ju alltid använda om man ska göra sås, några yoggi-förpackningar, om ifall hon tänkte stanna över natten och i å fall måhända ville ha lite frukost.

Två förpackningar ris i frutti med jordgubbssmak, kanske som dessert, man vet ju aldrig. Och så en påse stora hårda ekologiskt odlade rödbetor. En bit chevréost, och så hittade jag en påse med färdiga lammsouvlakisar. Dom såg lite bleka ut, men jag tänkte att man kan nock lägga dom i nån marinad eller nåt så dom får lite färg. En frukostostabit, ett gäng apelsinjuice och en liter mjölk.

Jag ställde kosan mot hemmet och började med att plocka in varorna i kylen. Därefter tog jag fram en liten kastrull, tvättade av två av rödbetorna lite och la dom sen i kastrullen som fylldes med vatten. Sonen hade nämligen sagt att man skulle koka rödbetorna dagen innan, så det inte skulle bli så stressigt.

Plattan ställdes in på ”full patte” och under tiden som rödbetorna skulle koka så hade man ju all tid i världen att bära in bokhyllan med hyllplan av oljad ek. Man hade tid att sortera tidningarna och placera dom i olika högar i den nya fina hyllan.

Plattan ställdes ner på nian när kastrullen började hoppa, som om vore det av ilska, på spisen och vattnet skvätte ut på plattan och det fräste. Vattnet hade blivit alldeles rött. ( Inte av värmen utan av rödbetorna.)

Med en spetsig papperskniv stack jag i rödbetorna för att på så sätt känna efter om dom snart var klara.

Det hann bli ett par, tre glas matlagningsvin ( Lindemans cab. Souvignon/shiraz ) som satt som en smäck. Det hanns med att lösa inte mindre än tre sudoku av den medelsvåra typen.

Efter någon timma, kändes det som, så påbörjades projekt marinad.

Alltså detta med lammkött var något helt nytt och jag kände att jag någon gång hade hört att man skulle ha vitlök till lamm. Kanske för att förvilla bort koftsmaken, vad vet jag.

Nåväl jag tog en klyfta vitlök som jag skalade och snittade upp i små, små tärningar.

Därefter tog jag en liten glasskål och hällde i ett par stora skvättar grillolja, lite mexikansk grillkrydda, lite tacosås, som jag hittade i kylen och som troligen dottern inhandlat. Lite salt och lite svartpeppar. Därefter hällde jag i vitlökstärningarna och vevade runt alltsammans tills det blandat sig ordentligt.

De bleka lammsouvlakisarna togs fram från kylen ( fyra st.) och lades ner i en liten plastpåse och smörjan ( marinaden) hälldes över och mummades in ordentligt.

Jag liksom masserade köttet med plastpåsen så att smörjan kom åt riktigt och jag vevade på en bra stund.

Plötsligt kom det ut mumma på köksbänken och det visade sig att jag mummat så hårt att det gått hål på själva påsen. En av pinnarna hade stuckit hål i plasten.

Okej, jag mummade på en liten stund till varefter jag fick lägga påsen på en tallrik och sen in i kylen så det skulle kunna ”dricka till sig” under natten och kommande dag.

Nu hade äntligen rödbetorna blivit så mjuka att man kunde sticka kniven i dom, så bort från plattan med dom och sen fick dom stå i kastrullen tills nästa dag.

Man insåg nu att rödbetor är ena förskräckliga energislukande monster.

Flera timmars koktid för två jävla rödbetor. Huuu. Tänk om man skulle koka ett ton rödbetor!! Då skulle man ju behöva hålla på i flera veckor och bara tänk vad energi det skulle gå åt. Man skulle behövt direktkoppla sig till Studsvik, allra minst.

Fantastiskt att Felix kan sälja sina skivade rödbetor så himla billigt. Och då har dom dessutom stått och skivat dom också, med en taggig kniv. Mycket märkligt, på min ära.

Efter väl förrättat verk av förberedelser, somnade man som en sten.

Väl hemma från jobbet, om onsdagen, en snabb dusch och sen var det så dags att färdigställa denna nya spännande maträtt.

För att man inte skulle få alldeles röda händer när man handskas med rödbetor gäller det att tänka till, (det vore ju ingen höjdare med illröda händer om man får dambesök, ju). Hon skulle ju kunna tro att man var ett rödskinn eller nåt.

Så för att motverka rödfärgning av händerna trädde jag på en plastpåse på varje hand. Därefter tog jag försiktigt upp rödbetorna och skalade av det yttersta skinnet på dom. Därefter skivades dom i fyra st. centimetertjocka skivor, ungefär lika stora. Dessa skivor lades upp på ett stycke grillfolie på braspannan. Chevré-osten plockades fram ur kylen och även den skalades av lite och fyra ganska tjocka skivor skars ut. Dessa placerades nu ovanpå rödbetsskivorna och som grädde på moset kletades rikligt med honung uppe på ostabitarna. Så mycket honung att det rann ner över rödbetskanterna och faktiskt ända ner på grillfoliet.

Det såg ganska festligt ut, och det var precis vad lillpojken sagt att det skulle göra.

Lammspetten togs upp ur marinaden från plastpåsen och lades upp på ett glaslock och så in i ugnen. Jag gjorde snabbt bedömningen att köttet skulle ta längst tid att färdigställa/grilla.

Därefter tog jag marinaden och slog upp i stegepannan, jag hällde på en skvätt matlagningsgrädde, lite olivolja och så lade jag i en bit grönmögelost vilket sen vevades ihop och osten krossades. Det tog en stund innan allt blandat sig ordentligt, men det kändes bra att inte behöva stressa med såsen i matlagningens slutskede.

Ugnen stod på 200 grader och snart började träpinnarna bli mörka, så man fick känslan av att köttet inom kort skulle kunna vara klart. Så efter tio till femton minuter ställdes braspannan med rödbetsgrejset in under köttbitsfatet i ugnen och allt fick stå och puttra i runt 5 till 7 minuter tills man kunde se att osten började smälta och honungen liksom stelnade till.

Under tiden hade plattan med såsen fått fart och den stod på nian på fartskalan. Jag vevade lite med en gaffel i såsen och den började så smått få färg.

En tomat delades i klyftor och lades upp på tallrikarna, lammspetten placerades strategiskt, rödbetsskivorna med ost placerades snyggt vid sidan och till sist hälldes lite sås på tallriken och det såg riktigt vackert ut.

Bordet hade dukats med vinglas, vattenglas, vattenkaraff med kallt vatten, bestick, salt och peppar, stearinljus och dagen till ära hade man skaffat vita servetter. Julservetterna kunde man ju spara några månader. Det såg måhända lite stramt ut med vita servetter, men det fick duga.

Maten avnjöts under tystnad till resten av matlagningsvinet från gårdagen och bordsdamen öste beröm över denne ”matlagningsguru”.

Tihi, man kände sig faktiskt lite stolt och glad över allt beröm och framför allt var man glad att maten smakade väl och gick att äta.

En ilsken geting som förirrat sig in höll ett herrans oväsen i fönstret och den mördades kallblodigt med tumnageln innan den begravdes i blomlådan utanför fönstret.

Varsin förpackning risifrutti med jordgubbssylt fick bli dessert.

Kvällen avnjöts med samspråk och stillsamma leenden och till tonerna av sköna ”lovesongs” från internet ”www.181.fm”.

Med tända stearinljus satt man i timmar och snackade och hade det allmänt gött.

Recept:

4 st lammgrillspett ( färdiga från Maxi )

Två stora rödbetor. ( kokas och skivas i centimetertjocka skivor )

En 4 cm tjock skiva chevréost.

Honung

En vitlöksklyfta.

Olivolja.

Grillolja.

Matlagningsgrädde.

Salt o svartpeppar.

En plommontomat. ( det där med grönsaker ska inte överdrivas, ju.)

Liten bit grönmögelost.

Stearinljus och vita servetter finns i skåpet.

Fyra små glas rödvin, (Lindeman cab souvignon / shiraz)

2 förpackningar Ris i frutti.

Vid protokollet

Börje

Lammköttsälskare