Ingredienser:

1 st. Stelfröset Stinas kycklingbröst

2 st. baconskivor ( med utgånget datum )

¼ Selleri.

¼ Palsternacka.

½ Stor morot. ( Alternativt en hel liten )

1/8 Fänkål. (om den är lite slatten gör inget)

2 st. Citrongrässtrån.

¼ Purjolök.

Inga potatiskroketter.

Salt o peppar o timjan.

Matlagningsgrädde, olivolja och smör.

Soya.

Maizena brun redning.

2 st. tomater.

Börja med att dela alla grönsakerna i hyfsat små bitar o lägg dom i en stegepanna i lite olivolja. Selleri och palsternacka ser likadana ut nästan , lagom ljusbeige men sellerin är lite mer skruttig i skinnet och så luktar den lite skarpare och annorlunda. Om man är osäker, som jag, så tar man både och, lika mycket av varje, så kvittar det ju vilket som är vilket, ju.

Salta lite på dom, men bara en liten nypa. Starta plattan på full fart och sänk sen till åtta av tolv. Låt alltihopa puttra. Vänd morötterna efter hand så dom blir varma runt om. Fyll på mer olja om det behövs. Dutta över lite timjan.

Tina Stinas bröst i microugnen i fyra minuter. Ta ut det, häll av eventuellt äckel som bildats och linda bröstet med baconskivor. ( Datummärkningen är överskattad. Detta var den 19 mars och det stod bäst före 3 / 3 på paketet. Ingen fara. Lite grått i kanterna bara. Men det luktade inte äckligt.)

Fäst baconskivorna med två tandpetare så det inte rullas av under kommande behandling.

Glöm inte att ta bort tandpetarna innan Du sen stoppar dom i munnen bara, för det gör ont som tusan om Du tuggar och dom fastnar i tandköttet och så blöder det. Onödigt.

Lägg bröstet i en annan stegepanna i lite olja och en klick smör. Har ingen aning varför man ska ha smör egentligen, men spelar roll.

Full fart på plattan och när det börjar fräsa och ryka, ner på 7 av 12. så lugnar det ner sig strax. Pass på så inte brandvarnaren sätter igång och skrika bara. Lägg i paketet med baconlindat bröst och låt steka. Vänd med jämna mellanrum så det inte blir svart.

Vänd morötterna så dom blir ”carotterade” runt om, samma med selleribitarna och palsternacksbitarna så dom blir ordentligt palsteriserade resp. selleriserade. Purjolöksskivorna blir purjoriserade i vilket fall för dom är ju så tunna, men vänd dom ändå för syns skull. Dom kan bli svarta annars. Citrongräset kunde man inte riktigt hitta under själva tillagningsprocessen, men dom fanns där för det kunde man känna på doften av citron. Mystiska saker det där.

Plötsligt, när man skulle vända på bröstet, så skvätte det upp stora mängder grejs på väggen bakom spisen. Man är ju renlig, så man skulle torka bort det mesamma med ett stycke hushållspapper. Men när man står där sträckt över stegepannan och torkar, så sprätter det plötsligt till igen och man får sprut på själva underarmen. Av ren reflex sliter man åt sig armen, välter ner kameran, vinglaset och tomaten på golvet. Kameran öppnar sig och batterierna flyger ut och rullar runt på golvet. Vinglaset klarade sig som genom ett under, men vinet rann ut. Helvete alltså, visserligen bara en liten skvätt men ändå. Livet är plötsligt ett stort kaos och det svider på armen.

Man tänker högt för sig själv: ” Faen va det ska va svårt o laga mat” sen plockar man upp batterierna blöta av rödvin och stoppar in dom i kameran igen, man plockar även upp tomaten, blöt av rödvin torkar av den och äter upp den hel och rå i, rena ilskan, i ren protest.

Men man är ju smålänning så man lugnar snart ner sig även om det fortfarande svider på underarmen. Fettet satt liksom fast i skinnet som om vore det napalm från kriget. Huuu.

Förbered nu för snabbtillverkning av sås. Tag fram matlagningsgrädde, vinbärsgelé, soyaflaska och maizenapaketet.

Lägg över bröstet till grönsakspannan, mest för sällskaps skull. Det skulle troligen känna sig ensamt annars och kallna.

Häll i tre eller fyra skvättar matlagningsgrädde i pannans rester. Häll sen i lite soya, en skvätt rödvin, ( om Du inte hällt ut allt på golvet vill säga ) två teskedar vinbärsgelé. Platta till gelén men stekspaden och veva runt alltsammans tills det blandat sig. Häll på några stänk maizenapulver. Men var försiktig med maizenan så Du inte sen ska hålla på med mer vätska och mer maizena och mer vätska. Den är mycket lömsk nämligen. En annan har provat detta och man får två liter sås inom en halvtimma och maten hinner bli kall och det blir allmänt tråkig stämning.

Veva runt lite bland grönsakerna igen.

Lägg sen upp bröstet på en tallrik, lägg upp en del av grönsakerna. Ta inte alla för det blev för mycket. Häll på lite sås och så vips är maten klar att avnjutas. Man ska inte äta citrongräset. Känns som tandpetare och är allmänt jobbigt. Kan man skippa nästa gång, men eftersom det fanns i kylen så kunde man ju ha med det mest för skoj skull.

På en vit tallrik, med vit servett och en flaska av det fantastiska Serbiska vinet Vino Dolina från producenten Bacina Vino i Serbien. En nyhet i privatimportsortimentet på bolaget. Man kan beställa redan nu och man måste köpa minst 6 flaskor. Så satt det som en så kallad smäck. Ett riktigt gott vin med en klar karaktär åt Bordeaux- hållet, men till rimliga pengar, runt 115:- spänn per flaska. Funkade även att ha i såsen och under tillagning av ovan nämnda maträtt samt som tröst vid brännskada. Man kan faktiskt torka golvet med det också.

Måltiden blev alldeles fantastiskt njutbar och efter att man tömt i sig resten av vinet så sved det inte så farligt på armen. Ena tomaten hade ju gått åt vid ilskans utbrott, men den andra smakade bra tillsammans med maten.

Musik på en amerikansk radiokanal vevade på med fina 60-talslåtar och man satt och blev nostalgisk.

Man skulle kanske skaffa en stor bild av Julia Roberts eller Witney Huston att ha framför sig så man hade nån att se djupt i ögonen under måltiden. Får väl bli nästa projekt.

Kock

Börje Nyberg

Underarmsbrännare