Balk & Hål AB

Box 576

291 26  Kristianstad

044-123350 Kont.

044-235354 verkst.

044-102142 fax

Kristianstad från oktober månad 2007.

Robot Jazzband

Dokumentation avs. kontroll, rep., service, samt justering och igångsättning av mekanisk orkester för räkning Malmö Museum.

Kommentarerna nedan åtföljs av en notering ( punkt ) för bortmonterade detaljer vilka placerats i plastpåsar el. dyl. samt numrerats för att visa härkomsten. Dessutom noteras i denna dokumentation även F-punkter, vilket markerar de fall då förändringar skett i anläggningen.

1.                                      Kontroll samt uppmätning av kablage m.m. i manöverenhet.

2.                                      Byte av utvalda kablar för säker el. ( 1. ) Matarledningar mellan manöverenhet och spelemännen har bytts ut till tygspunnen kabel 3 x 0,75 med jordledare för famtida bruk. Noteras kan att anläggningen i dagsläget ej jordats trots att detta diskuterats. Detta på grund av att man vid en sådan åtgärd tvingas göra relativt stora ingrepp och förändringar i manöverenhetens panel. Befintliga elmatningsuttag är tillverkade i bakelit och dessa kan ej byggas om.

3.                                      Kontroll och uppmätning av likriktarenhet.

4.                                      Kontroll av elmotorer i spelemännen visar att dessa kan köras via manöverenheten med växelspänning och därför har likriktarenheten rationaliserats bort. En kabel med strömförande löst hängande hankontakt visade sig nödvändig att kortsluta för att få spänning till matningsuttagen via hastighetsregulatorerna. Nämnda hankontakt har demonterats och kabeln kortslututs och isolerats med eltejp. Därefter har denna kabel hängts upp på baksidan av manöverenheten, för ev. framtida bruk.

5.                                      Uppkoppling av trombonist visade på en del skavanker. Bland annat hade han svårigheter att vrida kroppen samt hade han svårt att röra vänsterarmen på grund av en försvagad muskel i axelpartiet. Nämnda muskel har bytts ut   ( 2.)  En kulled var kraftigt försliten inne i bukhålan vilket föranledde att han ej förmådde vrida på överkroppen i takt med den musik han spelade. ( 3.)  Justering av högerarmens armbåge samt tillverkning och montage av ny muskel med tillhörande muskelfäste ( F 1. ) i bef. infästningshål möjliggjorde att han numera kan spela sin trombon.

6.                                      Rengöring samt smörjning av rörliga kroppsdelar. Not. Vissa rörliga delar är något slitna men fungerar. Tillv. och mont. av beröringsskyddför spräckt elanslutningsplint i svankryggen

7.                                      Tillverkning och montage av ny hud skulderbladen har gjorts i hålplåt samt ny hud i svankryggen i s.k. klöverplåt vilket bör möjliggöra bra luftcirkulation för kylning av elmotor inne i bukhålan. Man bör iakttaga försiktighet och omtanke vid påklädning av trombonisten så man inte äventyrar luftcirkulation för ovan nämnda kylning av elmotorn, vilket skulle kunna orsaka överhettning av densamma.

8.                                      Rep. av trombon. ( hoplödning av stag och reglage gammal rep. lödning hade släppt. ) samt smörjning.

9.                                      Uppmätning, uppkoppling samt provkörning av trumslagarflicka i valstakt. Även denna musikant hade svårigheter med att vrida överkroppen. Dessutom kunde hon inte röra på huvudet. Man fick känslan av att hon var stelopererad i nacken. Men vid närmare kontroll konstaterades att ett klent stag som skulle styra nackrörelserna, gav vika för påfrestningarna. ( 4. ) Ett nytt stag tillverkades och monterades och kvinnan återfick rörelseförmågan. Man kunde skönja ett leende på hennes läppar.

10.                                  Rengöring och justering av stag för bl.a. sidorörelserna medförde att hon även återfick rörelseförmågan helt och hållet. Efter justering av stag för vänsterarmens rörelser förbättrades hennes förmåga att hålla takten, sak samma med högerarmen.

11.                                  Kontroll av skada i vänster jumske föranledde ingen åtgärd då hon inte visade tecken på smärta. Öppningen i ovan nämnda jumske bör vara kvar för att tillgodose full rörelsefrihet för remskivehjulet som ju driver den inre mekanismen. Pressar man ihop öppningen så kan inte hjulet löpa fritt och hon tappar takten i sitt musicerande.

12.                                  Borttagande av främmande föremål ur bukhålan ( 5. )

13.                                  Tillverkning och montering av nytt skinn på skulderbladen samt i ändalykten. En st. rostig skruv demonterades ( 6. )

14.                                  Matningskabel för el har tejpats fast i stolen för att undvika fastsättning medelst skruvning i träet.

15.                                  Fastskruvning av trumpinnar i händerna. Högra handens tumme saknas. En ny kan självfallet täljas till av oss, men inget har gjorts åt detta då hon ju kan spela utan tumme.

16.                                  Man bör vara vaksam så man inte tvingar damen ifråga att spela alltför snabbt, då hon i så fall blir så ivrig att hon inte riktigt klarar av symmetrin i sina rörelser. Sänk alltså hastigheten till runt ” medium ”.

17.                                  Bortmonterade detaljer numro 1 t.o.m. 6 har levererats till Malmö museum tillsammans med Trummis och trombonist den 24 / 10. Del 1 av dokumentation har ävensom levererats tillsammans med div. bildbevis.

18.                                  Tre nya orkestermedlemmar ankom samma dag. Och från denna punkt numro 18 fortsätter den skriftliga dokumentationen härmed.

19.                                  Numro tre, en sittande musikant, som vid första ögonkastet såg ut att vara en kvinnlig cellist samt två st. på lastpallar liggande patienter som såg ut att vara män levererades samma dag. Männen voro inlindade i plast och de ställdes undan så länge.

20.                                  Kvinnan undersöktes nogsamt och det kunde konstateras att den drivande motorn satt fast ( roterade ej ) liksom att koordinationsenheten ( snäckväxelenheten )  med tillhörande utgående axel gick väldigt trögt. De på utgående axel monterade excenterskivorna voro väldigt torra ( avsaknad av smörjfett ) samt de rörliga delar som skulle påverkas av nämnda excenterskivor voro mer eller mindre utslitna. Dessa hade ej roterat utan glidit på excenterskivorna med påföljd att de slitits ut. ( 7 )

21.                                  Nya bussningar svarvades till i självsmörjande brons och dessa monterades därefter med hjälp av befintliga bultar, och de smordes upp med maskinolja. Snäckväxeln delades, tömdes på torkat konsistensfett och fylldes med en blandning av 50 % maskinsmörjfett och 50 % maskinsmörjolja. Enheten monterades ihop och kontrollkördes.

22.                                  Den lilla elmotorn demonterades, glidlager smörjdes upp och de små oljereservoarerna fylldes med maskinsmörjolja. De befintliga kolen ( 8 )  demonterades då dessa var helt utslitna. Nya kol tillverkades, lödades in i befintliga tryckfjädrar och monterades. Motorn provkördes därefter och den visade sig fungera tillfredsställande, inga missljud kunde konstateras.

23.                                  Befintlig kabel mellan motor och kopplingsplint syntes användbar varför den ej byttes ut, dock smordes skyddshöljet runt kablarna med siliconolja.

24.                                  En utsliten fjäder, utgörande returmuskel till funktionen som förhindrar att högerarmen ”faller fritt” ned efter att ha utfört en uppåtgående rörelse byttes ut mot en ny. Samtidigt monterades ett nytt stag som får nackrörelsen att kompletteras med en sakta nickande rörelse då huvudet vrids åt höger. (9)

25.                                  En extra dämpning tillverkades som skall förhindra att högerarmen slår hårt i när den gjort en vridande rörelse. Detta sker speciellt då kvinnan spelar snabbare melodier.

26.                                  Kvinnans förförande blick skapas då hon kan röra på ögongloberna. Staget för denna rörelse kopplades in i en befintlig löst hängande wire, lederna för nervtrådarna justerades och smordes upp och hon återfick förmågan att kasta sina blyga blickar runt i lokalen, till min och mina medarbetares stora förtjusning.

27.                                  Efter att kvinnan nu återfått möjligheten att utföra samtliga de rörelser som hon skapats för, provkördes hon så. Det visade sig att hon inte alls spelar cello, utan att hon högst sannolikt spelar violin. Hennes instrument har visat sig saknas.

28.                                  En ny violin storlek ¾ anskaffades från en musikant i Kalmar, även en stråke. Fiolen fastmonterades i ett befintligt fäste i halsen samt i vänster hand. Stråken monterades i högerhanden samt fritt glidande i en liten nytillverkad stålögla fastsatt i fiolen, inne i stålöglan monterades en ring av teflon ( F 2)för att förhindra förslitningsskador på stråken. Hon kan efter detta musicera igen och hon tycks mycket glad över detta.

29.                                  Ny hud tillverkades och monterades på ryggtavlan och i ändalykten.

30.                                  Noteras bör att kvinnan inte bör spela alltför sakta, ty då orkar motorn ej dra jämnt, utan hon avstannar i rörelserna. Om motorn står stilla på grund av att den ej orkar driva, kan den ta skada. Hon bör alltså spela förhållandevis snabbt. Möjligen kan man, efter att hon satts igång och leder m.m. ”fått upp farten” sänka hastigheten till en bekväm nivå.

31.                                  En markering på reglertavlan har gjorts för att visa var reglaget bör stå för att hon ska orka komma igång, och ett annat där hon bör uppnå bästa driftssäkerhet. Denna sittande fiolspelande kvinna är numro tre uppifrån på anslutningsplinten på manöverenheten.

32.                                  Nummer fyra av musikanter på en lastpall liggande patient togs nu omhand. Denna patient var en man med bräckligt bäcken. Troligen har mannen utsatts för kraftigt våld och omild behandling under transport eller lagring. Den stackars mannen kan ju även ha utsatts för oprovocerat våld, eller ha blivit överfallen av sin hustru. Ty ena sidan av underkroppen även kallad ”rumpan” och ner i det ena benet fanns synliga skador och från midjan och nedåt var kroppen alldeles mjuk och svampig. En protes i trä tillverkades därför ( F 3 )och denna protes stoppades delvis ner i ena benet samtidigt som den fästs in i träplattan som utgör stöd för underkroppen och sammanbinder den nedre delen med överkroppen. Denna åtgärd tillsammans med att ett stativ tillverkades av stålplåt och stålrör ( F 4 ) monterades i fötterna på patienten, kunde man ställa honom i upprätt läge. Han suckade djupt när han restes upp.

33.                                  Mannen, som troligen skall spela trumpet, saknar såväl instrument som huvud. Ett nytt huvud tillverkades ( F 5 )efter ett skyltdockshuvud som mall. Nämnda skyltdockshuvud var dock av förhållandevis modernt slag varför hår, öron och ögonbryn helt saknades. Huvudet/ skallbenet och skinnet  tillverkades i pappmache varvid skyltdockshuvudet först inkläddes med ett lager gladpac, detta för att man enkelt skulle kunna demontera det nytillverkade huvudet efter att man skurit upp detsamma. Sex till åtta lager av tidningspapper ( Några nummer ur oktober månads upplaga av Kristianstadsbladet användes) och till att utöka öron, ögonbryn och hår på huvudet användes hushållspapper som blandats upp i vävlim.  Tanken var ej att tillverka en hel hårbeklädnad men dock att få en struktur som, efter infärgning mer skulle likna en gammaldags hårbeklädnad som någorlunda skulle kunna likna eller i vart fall passa in bland de övriga musikanterna.

34.                                  Efter att nämnda pappmache torkat skars huvudet upp från ena axeln, bakom örat över hjässan ner bakom andra örat och ner till axeln. Härefter kunde man dela och ta bort det inbyggda skyltdockshuvudet. Efter detta limmades de nytillverkade halvorna ihop och kläddes invändigt med två lager glasfiberduk i epoxi, detta för att erhålla ett starkt och tåligt huvud. När epoxin härdat slipades och putsades det hela för att få fram en någorlunda jämn yta varefter ansikte, ögon och hår påmålades. Ögonen kom att placeras något tätt och musikanten tycktes likna Björn Borg lite grand. Efter noggrann jämförelse med andra musikanter, som nyttjar trumpet, byggdes nacken förhållandevis kraftig och man strävade efter att få kinderna att se ”ansträngda” ut.

35.                                  Den drivande motorn satt helt fast ( roterade ej) och man befarade att den var helt sönderbränd. Dock kunde, efter uppmätning, konstateras att lindningarna i motorn lyckligtvis ej var skadade. Så efter noggrann rengöring och smörjning kunde motorn åter rotera. För att säkerställa funktionen lämnades hela motorn in på en specialverkstad där man tillverkade nya kolhållare och monterade nya kol. Motorn provkördes och konstaterades uppfylla de krav man kan ställa på en motor som har över 80 år på nacken. Något lite glapp finns i motorns glidlager, men motorn fungerar tillfredsställande och nästan utan oljud.

36.                                  Den lilla kylfläkten, tillverkad av aluminium hade havererat ( 10 ) och en ny fläkt tillverkades i stål ( F 6 ). Hålet i fläktens centrum borrades till ¼ tum diameter för att passa på motoraxeln och den nya fläkten blev i det närmaste identisk med den gamla och den uppfyller tänkta krav på kylning av elmotorn.  Den nya fläkten monterades och balanserades. Snäckväxeln demonterades, gammalt torkat smörjfett torkades ur och man tillsatte istället en blandning av sjörjfett och smörjolja 50/50 för god smörjning och säker drift.

37.                                  Trumpetarens rörelser skulle troligen vara av enklare natur än övriga musikanter och vid testkörning ställdes rörelsen för kroppens vridning i midjan i ordning som första åtgärd. Metallarmen som möjliggjort nämnda rörelse hade förmodligen varit så kort att medbringarens stag stött emot aluminiumpropellern och skadat densamma. Följaktligen måste metallarmen förlängas så att medbringarstaget kom att röra sig fritt. Nytt medbringarstag tillverkades ( F 7 ) och funktionen med rörlig midja tycktes nu fungera så som förmodligen tanken från början varit. En kraftig dragfjäder monterades därefter ( F 8 ) och denna fick kroppen att återfjädra efter nyss nämnda vridning i sidled.

38.                                  Nästa rörelse skulle vara att båda armarna skulle kunna röra sig uppåt dock helt oberoende av varandra. Men eftersom armarna förmodligen skulle hålla i instrumentet (en trumpet ) torde det vara onödigt att de skulle röra sig oberoende av varandra. Det undersöktes nogsamt varför denna funktion fanns, men ingen direkt orsak kunde konstateras. Troligen skulle ju armarnas och därmed trumpetens rörelse medföra att huvudet rörde sig i en svagt nickande/ vridande rörelse ty nacken var ju rörlig och denna rörelse återfjädrade med hjälp av en liten dragfjäder som monterades under själva struphuvudet. Vänstra sidans arm och dess rörelser medförde att ett medbringarstag rörde vid och alltså ”skavde” på ett annat stag. För att förhindra framtida slitage tillverkades tvenne stålbyglar  ( F 10 ) som höll ut skinnet i ryggen och alltså möjliggjorde att nämnda stag löpte fritt. Dock nödgades man montera en liten extra dragfjäder ( F 11 ) som ”höll undan” ena rörelsens stag. Ytterligare en dragfjäder fick därefter monteras ( F 12 ) för att ”hjälpa till” att lyfta upp armarna så att all kraft ej skulle belasta länkarmssystemet och ävenså motorn. Eftersom ingen trumpet i detta läge fanns blev man nödgad att överdimensionera nämnda fjäder så att skulle täcka behovet när väl en trumpet kommer i musikantens händer. Sökande efter instrument påbörjades (  trumpet ) hos olika musikverkstäder i och omkring Kristianstad. Därefter söktes hos ”gamla” musikaffärer i regionen och även utanför Skåne. Slutligen hittades en lämplig trumpet i rätt storlek och som dessutom var tidstypisk ( tillverkad på 30-talet ) denna trumpet ( F 13 ) monterades och det hela kom att se förhållandevis bra ut.

39.                                  Mekaniken inne i kroppen var mycket sliten och valda delar byttes ut ( 11 ) medan hela innandömet smordes upp ordentligt. En drivbussning till kroppens sidorörelse visade sig vara nedsliten ( 12 ) och en ny svarvades till och monterades. Smörjolja tillsattes i riklig mängd, fick dra in över natten för att sedan all överflödig olja torkades bort dagen efter. Detta förfarande upprepades fyra gånger och efter denna behandling tycktes musikanten få allt lättare att musicera. Ansiktsuttrycket blev något förvånat och det kan säkert förklaras med att han ju faktiskt legat utan huvud en längre tid. Man kan ju tänka sig själv hur förvånad man skulle blivit om man hastigt vaknade upp, efter kanske 30 år i dvala på en lastpall, och upptäcka att man fått en ny skalle.

40.                                  Ny hud tillverkades och monterades på ryggen och i ändalykten. Hålplåt användes för att möjliggöra nödig cirkulation av luft för kylning.

41.                                  Numro fem, en man, av musikanterna ställdes så upp på en nytillverkad plattform av stålplåt ( F 13 ) och massiva 16 mm. rundjärnspinnar, vilka stacks upp i befintliga hål i skor / fotsulor. Mannen lutar något framåt åt ena sidan och man kunde förnimma att han idkar ”ståfela” ( kontrabas ) Detta var dock ej i inledningsstadiet helt klargjort utan en ren gissning eftersom ju en orkester med tidigare nämnda instrument och, enligt hörsägen, även en banjo i sättningen, rimligtvis borde ha en kontrabasist. Drivmotorn i nämnda musikant gick även denna trögt efter många års stillasittande och den smordes alltså upp med smörjolja. Detta hjälpte och den snurrade ganska fint redan efter ett par dygn, och förhållandevis tyst. Dock hade kylfläkten, liksom på trumpetaren, havererat ( 13 ) och en ny tillverkades ( F 14 ), enligt samma princip som hos trumpetaren, och monterades. Snäckväxeln tycktes gå lätt och utan problem och utan oljud.

42.                                  Även denna musikant skulle utföra en i midjan vridande rörelse och även denna musikant hade förslitningsskador i berörda organ och muskler. Träblocket i underkroppen hade lossnat varför det skruvades fast. Visserligen är denna musikant, liksom trumpetaren ”mjuk i hullet” strax under midjan, men ingen protes tillverkades då alltsammans tyckts hålla ihop efter skruvmontaget.  Liksom inne i trumpetaren fick metallarmen för midjerörelsen förlängas ( F 16 ) för att förhindra att medbringarstaget kom i konflikt med detaljer som bland annat kylfläkten, och skadades. En befintlig dragfjäder spändes upp och monterades för att möjliggöra återfjädring av kroppens sidorörelse. En dragfjäder styrande armens vridrörelse byttes ut mot en starkare ( 14 ) och en annan fjäder var skadad och fick också bytas ut ( 15 ).

43.                                  Efter att ha fått igång motor och tillhörande snäckväxel kunde man skönja ett rörelsemönster som till del liknar rörelserna hos en kontrabasist. Efter justering av stag och reglage till huvudet, visar han synnerligen goda egenskaper att nicka i takt med musiken. Rörelsen ser verklig ut.

44.                                  Ett smalt stag mellan axelpartiet och armbågen kompletterades med en ny härdad skruv i kvalitet 12:9 med en nylockmutter ( den gamla saknades ) Högerarmen ”smätter” och den gör samtidigt en svagt vridande rörelse liksom en kontrabasist skulle göra.. Dessvärre är den vridande rörelsen i underarmen så pass liten att man näppeligen kan se den för blotta ögat. Icke desto mindre är konstruktionen alldeles lysande.

45.                                  Vänsterarmen har genomgått en tidigare operation varvid rörelsemönstret är ytterst tveksamt. I en äldre dokumentation står angivet att mannen skulle vara dirigent. Detta känns dock helt främmande av två orsaker. Dels har ett jazzband av denna kaliber sällan eller aldrig en dirigent, och dels så ser, som sagt, rörelsemönstret i högerarmen ej ut som hos en dirigent. Följaktligen diskuterades detta med Magnus Metz, Malmö Museum och det beslutades att den stackars mannen skulle opereras om i vänsterarmen så att han skulle kunna traktera en kontrabas igen, efter många år av falsk marknadsföring och beskyllningar om att han var dirigent.  Mannens ansiktsuttryck visar på att han varit djupt sårad och besviken under mycket lång tid, men han nickar på och förhoppningsvis är han nöjd med att få återupptaga sin ungdoms älsklingsinstrument, nämligen kontrabas.

46.                                  Beträffande en stålwire som monterats inne i nämnda arm ( 16 ) tagits bort kunde stommen i armen rättas till så att det såg naturligt ut att han håller i halsen på en kontrabas. Vänsterhanden vreds tillbaka i sitt ursprungliga läge och spändes fast med den låsskruv som fanns i underarmen. En stålplatta med hållare tillverkades ( F 17 ) som stöd för en inköpt  kontrabas (även denna av äldre datum) av storlek 3/4 . Stödet injusterades nu så att basen fick någorlunda rätt lutning samt att den samtidigt kunde röra sig efter de kroppsrörelser som basisten utför. Patienten har lidit av en spik i nacken, vilken demonterades ( 17) tillsammans med vissa andra överflödiga detaljer inne i bukhålan.

47.                                  Elkablaget byttes ut och basisten sattes igång att spela gladjazz, vilket han gjorde med bravur i flera timmar. Han fungerar alltså nu bra som ”stand in” i Papa Bues Viking Jazz band.

48.                                  Eftersom musik måste tillföras anskaffades nu en DVD-spelare med tillhörande förstärkare och högtalare.( F 18 )

49.                                  Trumpetare, violinist samt kontrasist levererades till Malmö museum den  16/1 2008 stadigt fastbundna på lastpallar. Samma dag emottogs tvenne musikanter varav den ena torde vara banjoist. En kartong innehållande delar av en st. banjo följde med. Båda dessa musikanter sitter på varsin stol. Den ena ( en kvinna ) saknar huvud. Den andra, en man, har fått näsan avslagen i ett tidigare handgemäng. Han lutar betänkligt åt höger och ser märkbart berusad ut.

50.                                  Den kvinnliga musikanten omhändertogs omgående, då hon ju ansågs mest i behov av vård. ( avsaknad av huvud.) Det konstaterades att hon hade nerver av stål som strålade ut genom ena benet ut i foten. Mekaniken synades, foten monterades bort och alla rörliga detaljer smordes upp ordentligt. Därefter återmonterades foten.

                      Motorn, monterad på undersidan av stolen hon sitter på, undersöktes nogsamt och det konstaterades att denna efter noggrann rengöring och smörjning fungerade fullt tillfredsställande. Visserligen är kolen i motorn slitna, men de torde fungera ännu ett bra tag. Ett lock på snäckväxeln, inne i kvinnans bukhåla saknades och ett nytt lock svarvades till utav prima aluminium och monterades, detta för att förhindra olja att läcka ut och damm att tränga in.

51.                                  Ett flertal utslitna detaljer såsom glidbussningar i styrmekanismen, skruvar som saknade gängor och allehanda fjädrar, tillverkades, reparerades eller byttes ut. Det konstaterades vidare att fastsättningsstaget till den wire som skulle driva den taktslående foten var undermåligt och hade redan skadat stålwiren så att 2 av totalt 7 stålledare var avslitna. Fästet förlängdes( F 19) och återmonterades på ett sätt att wiren, trots skadan, nu lär hålla i flera år. Wiren smordes ordentligt liksom övriga rörliga detaljer i mekaniken.

52.                                  Flickstackarn, som ju saknade huvud, skulle nu återfå ett sådant( F 20). Inne i ovandelen av överkroppen, där som ryggen byter namn till nacke fanns den träkloss som det ursprungliga huvudet varit fästat i och här kunde konstateras att en stålwire gick upp genom halsen för att styra någonting i huvudet. Olika andra reglage såg till att tösen nickade, vred på huvudet och man ansåg att denna stålwire torde ha något med hennes ögon att göra. Man kunde förnimma att ögonen på något sätt skulle röra sig med tanke på hur stålwiren styrdes. Ett kvinnohuvud anskaffades och ur detta sågades ögonen ut. Vackra ögonfransar fanns och dessa sparades nogsamt. En alldeles speciell mekanik tillverkades ( F 21 ) därefter av två st. pingpongbollar, två st. teflonskivor 2 st. 4-millimeters rostfria stålaxlar samt diverse riktigt små plattstål och ett par fjädrar. Hål borrades vertikalt genom pingisbollarna och stålaxlarna träddes igenom dessa för att bollarna skulle utgöra ögonglober. Pupiller monterades och axlarna sattes fast med glasfibertrådar och epoxylim. På axlarna svetsades korta stag och på dessa stag monterades ett parallellstag som möjliggjorde att ögonen rörde sig samtidigt när man flyttade parallellstaget i sidled. För att nämnda rörelse skulle uppnås genom att den befintliga stålwiren drogs ner, resp. släpptes upp monterades en delad rund skiva monterad på ett separat hållarstag fastsatt i en platta av ek som fick utgöra stommen i konstruktionen. Rörelsen utgjorde en vridning av ögonen mot vänster när wiren spändes ner och fjädrar fick således ögonen att röra sig tillbaka. Hela paketet monterades slutligen in i skallen medelst lobotomi och öppnande av skallen i bakhuvudet. Två st. mässingsskruvar monterades under hakan, så diskret som möjligt, för att hålla fast ”paketet” inne i skallen. För att ytterligare bättra på fastsättningen monterades en tunn svart hårdplastskiva som sattes fast med glasfiberarmerad epoxy inne i skallen mellan tinningarna. Själva ögongloberna behandlades med epoxi för att de skulle få en helt blank yta och på så sätt se verkliga ut. Hela paketet går att ta ut för service och underhåll genom att man medelst lobotomi, tager bort plattan i bakhuvudet och lossar mässingsspårskruvarna under hakan på madam. Dock borde underhåll vara överflödigt eftersom ovan nämnda rörliga delar sitter i hål borrade i teflonplattor. Teflon är självsmörjande.

53.                                  Av kvinnans armrörelser att döma ansågs hon spela gitarr och faktiskt anade man att hon med vänsterhanden höll ett C-ackord. En gitarr av storlek ¾ anskaffades och monterades slutligen. Gitarren, även kallad ” Robot Jazzguitar, passade alldeles förträffligt och kvinnan spelar ohejdat.  Hon ser allvarlig ut när hon musicerar men hon tycks må bra och har glädje i blicken trots att munnen har ett allvarligt uttryck. Hennes huvudnickningar och ivriga men diskreta rörelser i vänsterfoten antyder att hon gillar musiken hon framför.

54.                                  Ett hål i hennes högra ljumske fanns där för att remhjulet till snäckväxeln skulle få plats. Detta hål skyddas nu av en bockad skyddsplåt liksom hålet i ryggen och i ändalykten. Plåtarna har stansade hål för att möjliggöra god luftcirkulation. Ytterligare ett beröringsskydd monterades för att förhindra att man kommer i kontakt med drivmotorns kylfläkt under stolen.

55.                                  Den sista i raden av musikanter ingående i The Robot Jazz Band, undersöktes därefter. En kraftig, muskulös mansperson med kraftig nacke och skadad näsa som skulle spela banjo.

56.                                  Drivmotorn undersöktes, rengjordes och smordes upp. Kolen i även denna motor är något slitna men dom fungerar och lär kunna fungera i åtskilliga år än. Maskinolja fylldes på i de glidlager som finns i motorn. Den provkördes och snurrade tyst och fint. Däremot var det värre ställt med mekanismen som skulle styra alla hanses rörelser. Det mesta var mycket illa medfaret. Han tycktes vara stelopererad i nacken då han inte nickade i takt med musiken, men det visade sig att en arm, den som skulle styra huvudets nickande rörelse, saknade helt bronsbussning. Skruven för denna bussning var helt enkelt avsliten och saknades, dessutom var staget skarvat med ståltråd och snöre ( 18 ) som demonterades, stagen bultades därefter samman. Flera av de övriga stagen var intrasslade i varandra och fjädrar saknades. Den stackars mannen såg allmänt trött och hängig ut och man anade nästan att han ”gått in i väggen”. Han lutade alldeles förskräckligt åt höger, och detta berodde bland annat på att en fjäder, som skulle hjälpa till att räta upp kroppen efter att han under spelning lutat sig åt höger, saknades helt.

57.                                  En ny bronsbussning svarvades till och monterades med hjälp av en stålbult i den arm som skulle styra rörelsen. Bulten gängades fast och därefter nitades gängan på plats för att förhindra att den lossnar. För att komma åt att montera denna måste hela anordningen demonteras helt. Detta åstadkoms genom att man öppnade ett hål i vänster lår vari man kom åt att dela mekaniken. Orsaken till detta ingrepp var helt enkelt att man i annat fall skulle tvingas att helt plocka isär mannen och att detta skulle ha tagit alldeles för lång tid i anspråk och ju då kostat en massa pengar. Samtidigt med att alla detaljer fanns utplockade, smordes de upp innan de återmonterades.

58.                                  Mannen spelar och sjunger med sådan iver att hela stolen gett vika och orsakat att kylfläkten inunder hanses stol har kommit i beröring med stolen och skadats. En remsa av stålplåt har därför klippts till och monterats så att den håller ihop stolen och förhindrar att stolen ger efter och nämnda fläktblad kommer i kontakt med stolen. Om fläkten tar i stolen kommer den dels att skadas ytterligare, och dels kan motorn bromsas med våld och detta kan ju skada motorn. Plåtremsan är målad grå för att den skall synas så lite som möjligt och den är fastskruvad med spårskruvar i mässing.

59.                                  En hel del justerings- och pusslingsarbete och slutligen kom alla rörelser igång. Denna musikant har drivning för rörelser av ögon, mun, vridning av huvudet, huvudnickning, rörelser i höger handled, samt att han rör på hela överkroppen. Och trots att han saknar näsa, ser han synnerligen glad ut efter att ha återfått rörelseförmågan samt att äntligen kunna räta på ryggen.   

60.                                  Delar till en banjo fanns bipackad i en pappkartong som följde med musikanterna då dom kom till oss. Dock bestod nämnda banjo av en trasig kropp med trasigt skinn och en alldeles förstörd hals. Att reparera denna bedömdes bli alldeles för kostsamt, så istället påbörjades sökandet efter en träbanjo av äldre datum. En snygg banjo av äldre datum hittades i Göteborg, men den var 6-strängad och hade en alldeles för bred hals. Vidare undersöktes ett större antal olika alternativ, men då prisbilden på dessa instrument kändes väl stor, beslutades att anskaffa ett fabriksnytt instrument åt den stackars mannen. Så hittades slutligen en femsträngad träbanjo som var synnerligen snarlik den han spelat på i alla år. Denna inköptes, fick namnet ”Robot Jazzbanjo”. Beslaget från hans gamla banjo demonterades och det skruvades fast i hans nya instrument för att därefter fästas in i beslaget som fanns på hanses mage. Högerarmen justerades därefter in så att den på ett naturligt sätt håller i banjons hals.       

Det har varit en stor glädje att få utföra ovan beskrivna reparation av orkestermedlemmar och undertecknad ber att få tacka för förtroendet.

Med ödmjuka hälsningar

I April månad 2008

Börje Nyberg