Deltagare:

            Pelle Cederholm

            Micke Cederholm ( Cidde )

            Micke Nyberg

            Anders Nilsson

            Lars Bontin

            Börje Nyberg

Den 12 / 9 var det sagt att vi skulle samlas hemma hos Pelle runt fyra om morgonen. Alla utom Micke skulle komma för han skulle hämtas upp i Önnestad.

Anders, som har en helt annorlunda syn på tidsbegrepp, menar att ”runt fyra” egentligen betyder allt före fem, så han kom strax före halv fem efter att övriga stått o väntat en bra stund och dom hade hunnit bli lite griniga.

När Börje kom släpandes på en riktig väska av handbagagestorlek, undrade Cidde: Va?? Har Du en hel väska med Dig, du som bara brukar ha en systemkasse med grejor??”

Jo, Börje skulle inte åka med flygplanet hem efter avslutad seglats, utan han skulle ta ett annat flyg för att skörda vin i Serbien veckan efter och han förklarade detta nogsamt.

Cidde, som redan kommit i form utbrast spontant: ” Jaha!! Då har Du en hel massa kläder och kanske vinstället med Dig?”

Hoho! Så var vi igång med ordbajseriet och vi skrattade glatt.

Efter att Anders parkerat sin Engelska småbil i slänten till Pelles och Ciddes garage och gömt nyckeln under en tulipanaros i trädgården, kom vi så äntligen iväg mot Önnestad för upphämtning av Micke. Full fart mot svågertorp. Pelle släppte av oss andra vid biljettautomaten medan han själv parkerade folkavagnen.

Därefter tåget till Kastrup och incheckningsdisken där en seglingssugen Lars anslöt och gänget var samlat. Håkan hade inte fått ledigt från Saab för han skulle visst sälja några JAS Gripen till Brasilien eller vad det nu var som var viktigare än segling??

Cidde, Pelle och Börje hade investerat i ett antal köksattiraljer som dricksglas och vinglas i plast. Praktiskt på en båt, ju.

Cidde kommenterade genast med att: ”Då kan det ju inte heta glas utan det ska heta dricksplast och vinplast!”

Det blev en enkel frukostpilsner i lugn och ro.

Snacket fortsatte, In på sina respektive platser, fram med sudoku och biltidningar. Micke ämnade beställa in en gin & tonic, men när han fick veta att man inte hade någon växel och att drinken därmed skulle kosta en hundring, avbeställde han den med en kusligt vass blick och den feminina servitören blev skamsen, med all rätt.

Flygresan gick fint och väl framme i Athen kunde man snabbt få ut sitt bagage för att sen köpa bussbiljetter och stiga på dragspelsbussen för vidare befordran till Pireus.

Förmodligen hade chaffisen stulit bussen för han körde som en galning. Full fart ut på motorvägen och enda gången han saktade ner var när båda filerna blockerats av bilister, då tvärnitade han så att väskor och packning kasade framåt i bussen.

Väl framme i Pireus lotsade Pelle oss till en av honom godkänd restaurang för lunch och därtill hörande Amstelpilsner.

Börje och Micke insåg i all hast att man glömt packa ner lakan och örngodis, så efter ett snabbt intag av Chicken Souvlaki gav dom sig iväg på en lång promenad för att slutligen, efter att ha rådfrågat allehanda grekiska kvinnor på ren Engelska: ”Where can we buy sheet?”, så hittades lakansgrejs på vinden till en tvättmedelsbutik. Mycket märkligt.

Nåväl man har alltid lite plats i sin väska för lite lakan, så dom packades ner.

På tillbakavägen diskuterades att Lars hade en så minimal packning i år. Man anade att han minskat ner på förbrukningen av creme och produkter för vård av sin skönhet. Kanske hade han, nu sen han fyllt femtio, insett att ”det enda som håller en man i god form är en god kvinna och goda viner”?

Tillbaka hos kamraterna blev det ytterligare en svalkande pilsner innan man skulle bege sig till färjan som skulle föra oss till Paros, där båten finns.

Man satt och pratade om hur hjälpsamma och ärliga Grekerna är. Hur dom raskt kommer springande ikapp en om man t.ex. glömt en kamera eller nåt.

Lars föreslog att: ”Ja då kan vi ju lämna kvar väskorna så kommer Grekerna kanske springande med dom efter oss bort till färjan!”

Alla skrattade hejdlöst och man gav sig iväg.

Börje stannade till vid en kiosk för att köpa cigariller och glömde kvar sin lilla svarta resväska utanför kiosken. Klart att det är svårt att komma ihåg allt när man har både en väska och en plastkasse att hålla reda på. Så nästan framme vid färjan fick han springa tillbaka till kiosken för att hämta den. Huuu.

Båtresan mellan Pireus och Paros är frustrerande tråkig men långt om länge var vi framme och styrman tutade som besatt innan vi lade till och kunde komma av.

En rask promenad gjorde att vi hann före alla tyskar som skulle tränga sig efter en taxi, men vi vann och fick två bilar att köra oss till Naoussa Marina.

Incheckning i båten och plocka i ordning lite grann för att därefter bege oss till hörnans restaurang för en god bit mat. ”Det får bli chicken souvlaki för det vet man vad det är”, tyckte Börje. Lite gott vin därtill och man blev mätt o go.

Serveringen var nära nog fullsmockad av Grekiska trinda kvinnfolk i Börjes ålder och han kände sig väl till mods. Dock kan man väl säga att Grekiska damer i sextioårsåldern, inte verkar lika lockande som Svenska kärringar i samma ålder. Kanske beror på att Grekiskorna är mera skäggiga, vem vet?

Klockan hade blivit ganska mycket så det kröps till kojs och man somnade ovaggad.

Söndagsmorgonen bjöd på ett läckert väder med svag vind och strålande solsken. Efter att ha bunkrat diverse kylskåpsfyllning och nybakat bröd blev det en god frukost i solen med Grekisk honung och rutten mjölk.

Man kunde konstatera att det lät mystiskt när man vred på ratten och detta måste ju undersökas. Micke skickades ner för att kravla sin in under sittbrunnen och undersöka. Han hojtade efter en stund: ” A men för faen!! Den ena styrwiren är nästan avsliten och trådarna sticker ut så höljet liknar en iglokott”.

Detta måste åtgärdas innan vi ger oss iväg, ju. Faen å tappa styrförmågan, då ligger man illa till även i en lugn pålandsvind.

Man lyckades skaffa en stålwire från en trasig gammal rigg, som hade en ända med M 10 gänga. Denna wire skalades av och rensades från plasthöljet för att därefter träs in i wirehöljet i båten, vilket rensats från stickande vassa wiretrådar, och kopplas ihop med styrmekanismen. Det var trångt och besvärligt och man blev alldeles genomblöt av svett bara man låg stilla på rygg o jobbade. Men operationen lyckades och styrningen funkade perfekt. Nu blev vi värda en belöning i form av varsin pilsner.

Nogsamt gicks igenom vad som kunde behövas för kommande segling och det kompletterades en del föda.

Vi kastade loss och begav oss norrut för att runda udden och därefter kurs mot sydost i en lugn sydlig bidevind som senare vred av mot väst cirka 4 m/sek och nu hade vi en stabil men svag halvvind. Nästan ingen sjö och det var i det närmaste propagandasegling med ett glittrande medelhav och ljumma vindar. Man kunde bli religiös om man bara ville.

Med kurs på Shinoussa, strax söder om Naxos hade vi flera timmars njutbar segling. Man turades om att styra och man vilade. Rundningspilsner intogs med jämna mellanrum och dagen förflöt lugnt.

På seneftermiddagen la sig vinden och vi fick gå för motor den sista biten in i Shinoussas lilla fina hamn där vi lade till vid sidan om en Polack.

Hanses skrikiga kvinnfolk förde ett himla liv och oväsen när dom badade och plaskade i hamnen. Feta o mjuka var dom och dom hördes lång väg.

En av gubbarna i Polackbåten slet fram en gitarr och började spela lös och strax kom den andre Polacken med ytterligare en gitarr och så var orkestern fulltalig. Dom rev av några hyfsat bra låtar.

På kajen satt en liten gumma i 120-årsåldern och fiskade.

Runt halv åtta gav vi oss iväg upp till byn för att hitta en bra restaurang. Det var en bra bit att gå och Micke, som drabbats av MS, blev sliten och trött. Dock var han vid gott mod.

Uppe i byn fann vi favoritrestaurangen med den ”goa maden”. Man beställde allehanda läckerheter och allehanda dryckesvaror och hela kalaset gick lös på hela 93 euro. Med tanke på att det serverats mängder av mat och massor av goda viner, och att vi ju var sex vuxna snygga män, kan man väl hålla med om att: ”de va ju riktigt rimligt”, som Cidde sa.

Promenaden tillbaka i mörkret till hamnen fick oss att beskåda vintergatan, på nära håll. Sällan ser man så många stjärnor.

En och annan Ouzo som sängfösare medan Polackerna underhöll med riktigt bra musik och mellan låtarna pratade vi lite grand. Bland annat nämndes att man nog borde ta ner en gitarr att ha i båten om någon skulle bli spelsugen. Cidde, som nu inte kunde hålla sig längre konstaterade att: ” Ja man kan ju inte ta med ett piano för då måste man ju åka med ett flygelplan istället”.

Skrattsalvor avlöste varandra och snart kröp vi till kojs vaggade i sömn av grannarnas skönsång.

Måndagen gav ingen musik för Polackerna hade lämnat när vi vaknade. Lars och Anders traskade upp till byn för att bunkra och butiksinnehavaren blev så glad att han körde ner matvarorna till båten med sin lilla bil. Det kallas supermarket with free delivery, fick vi höra.

En illaluktande hund som troligen skulle blivit en dalmatiner for runt och skällde på kajen. Den hade många svarta prickar på huvudet, men i övrigt var den nästan helt vit. Anders menade att: ”någon måste ha hållit den i huvudet och sen doppat ner den i klorin så den har blekts”.

Efter en lugn och fantastisk frukost under en klarblå himmel och en temperatur på runt 25 grader och med svag vind kom vi iväg med kurs på Ios.

Några distansminuter utanför Shinoussa bestämde vi oss för att stanna till och försöka få loss stoppet i

septitanken som var helt överfull.

Pelle hoppade i dingen för att med hjälp av en stålwire, en luftpump för gummibåten och ett glatt humör försöka pilla i utloppsröret en bit under vattenlinjen på babordssidan, för att lossa stoppet utifrån. Under tiden skulle Anders pumpa på toa för att tillföra vatten i tanken. Cidde och Börje höll i varsin tamp för att hålla in dingen mot båten medan Pelle tryckte och lirkade.

Stoppet släppte och färgade medelhavet med brun illaluktande sörja för ett ögonblick.

Vi färdades en bit bort från äventyrslandet innan Pelle hoppade i havet för att skölja av sig. Kändes bra att lyckas tömma tanken trots allt. Anders , som tillverkat fina dekaler med båtens namn tog fram dessa och klistrade dom på sina respektive platser på bommen och på skrovet. Några öar bort sökte vi efter ett fömodat flygplansvrak utan någon större lycka så vi fortsatte vår resa. Efter en halvtimma fick vi sällskap av ett tiotal delfiner som lekte runt fören medan vi seglade. Fin halv vind idag igen och vi kunde nästan segla ända in i hamnen.

I denna hamn fanns gott om plats så vi lade till lugnt och stilla. Anders hade hunnit somna och vi ville inte väcka honom. Han hade ju jobbat så hårt med att pumpa att han behövde vila sig. Det är ju jobbigt att pumpa på toa samtidigt som man måste prata i telefon, ju. Vi andra letade reda på en liten bar, med utsikt över hamnen där vi beställde in varsin hoppilandpilsner medan vi softade i värmen och man passade på att skåla för Håkan.

Anders vaknade och han hade inte svårt att hitta oss, så han anslöt.

På himmeln hade det kommit lite moln, vilket vi inte riktigt kände igen, för det var synnerligen ovanligt här nere.

Efter pilsnern besiktigades en fantastisk segelbåt som låg förtöjd en bit bort. Vi gissade att den var runt 100 fot lång och den hade en mast som nästan rörde vid himlen och masten hade inte mindre än sex spridare. Detta hade man aldrig förr sett. Ujuj.

Tillbaka till båten för lite taktiksnack konstaterades att det var alltför tidigt att käka, så vi gick åt andra hållet och hittade en liten bar där det jobbade ett par systrar. Mycket trevliga damer. Vi kallade dom för ”The transisters” Varför kan man fråga sig. Börje flirtade och vek varsin ros åt dom av ett par servetter. Damerna blev så glada att dom satte rosorna bakom örat och bjöd in oss till sitt discotek uppe i byn om aftonen.

Efter några pilsners tid blev vi slutligen hungriga och hasade oss bort till grannen som var en restaurang. Här fanns alla läckerheter man kunde önska sig så vi beställde in vad vi kände för och vi åt oss mätta.

Börje, Micke och Lars kände att dom nog behövde vakta båten medan Pelle, Cidde och Anders ämnade åka buss för att söka upp nyss nämnda discotek.

Båtgrannen bestod i en tysk båt med glada musikanter som spelade gitarr och sjöng gamla halvbra slagdängor för att sen övergå till ”Deutsche Schlagers”.  Måttligt trevligt, om man säger. Men dom hälsade och var allmänt trevliga. Dom låg ju dessutom förtöjda så dom kunde ju inte tränga sig.

Båten vaktades tills klockan slagit halv tolv, då väktarna kröp till kojs.

Vid halv två-tiden vaknade man av ett brak som om tyskarna kastat en handgranat i aktern på våran båt. Väktarna for upp och konstaterade att det bara var Anders som hoppat ombord.

Han var på gott humör och alla tre var bra sliriga, om man säger.

Under tiden som Anders klädde av sig försökte han berätta vilka låtar som spelats, att dom druckit blandade drinkar, tequila och en del pilsner. När han slutligen kom i säng så slutade texten och ljudet övergick i dova snarkningar. Lars hade för länge sedan slutat lyssna och han hade somnat, dels av trötthet och dels av ångorna från Anders.

Tisdagsmorgon. Lars hade fått en hemsk ovana med att stiga upp tidigt, gå på toa i lugn och ro och sen lägga sig att sova i sittbrunnen. Micke som yrvaket klättrade upp i sittbrunnen och hittade Lars där, undrade försynt: ”Men va faen, om Du redan ä uppe varför har Du inte hämtat bröd?”.   Lars svarar blixtsnabbt: ”Duu, om jag hämtat bröd när jag vaknade så hade det varit gammalt nu, fattar Du?”

Lite mer vind, men ännu inga moln att tala om. En underbar frukostsamling i sittbrunnen. Nybakat bröd och mängder av honung och jordgubbssylt till rutten mjölk (yoghurt).

Efter att Micke borstat tänderna kunde även han dricka en kopp kaffe, sin vana trogen.

Börje och Lars gick till supermarketen för bunkring. En mycket fin butik, rent och fint och med ett bra sortiment. Lars fastnade vid skönhetspreparatshyllan och han kunde inte förmå sig att gå därifrån. Han stod och plockade bland produkterna, han vände och vred på tuber och små flaskor, och slutligen köpte han ett par engångsrakhyvlar. Något borde köpas tyckte han.

Dagen bjöd bidevind från styrbord och vi kunde i det närmaste hålla rak kurs på sydspetsen på ön Paros. En timma efter avfärd fick vi återigen sällskap av några delfiner, denna gången hade dom ungar med sig och dom hoppade glädjeskutt efter att ha sett att vi var svenskar.

Vinden ökade något under dagen, runt 9 – 10 m/sek. och så även vågorna Vi hade ju ganska öppet hav men det gick bra framåt. Cidde styrde hela dan!

Sex timmar senare kom vi in i lite sjölä bakom Paros och vi kunde höja lite för att nästan styra rakt på Piso Livardi, där vi hade för avsikt att göra uppehåll kommande natt.

För att slippa guppa så mycket gick vi innanför ett par små öar och sen den sista biten för motor in i hamn.

Vi lade till på styrbordssidan längs med kajen, för här fanns inte så många andra båtar.

Hoppilandpilsnern byttes denna dag ut mot en ouzo hos byns tråkigaste flicka. Huuu, inte ett leende. Visserligen hade hon en grann rumpa, men vad hjälper det när hon inte är glad. Jädrans surmule.

Kvällsvarden intogs hos en glad tjock man i sina bästa år. 1.60 lång och vägde cirka 160 kilo. Finklädd i beige brallor och nystruken skjorta. Hanses specialitet var flamberad zaganaki, vilket vi naturligtvis beställde in. Mycken annan mat kom också in så vi behövde inte gå hungriga till sängs.

Tillbaka i sittbrunnen snackades det av någon anledning sjukdomar. Någon nämnde den himske svininfluensan men Cidde lugnade oss med orden: ”Ingen fara,,, man blir inte smittad bara man håller sig borta från grisfesterna”. Hihi!! Nu var han igång igen.

Vi satt en lång stund och softade innan vi kröp till kojs.

Onsdag morgon.

När man tittade upp genom luckan hade man en stor jävla fiskebåt halvvägs inne i sittbrunnen och det kändes lite hotfullt en stund. Med han låg förtöjd och han lossade en förskräcklig massa fisk som lastades in i en stor kylbil.

Börje hämtade nybakat varmt bröd och för säkerhets skull köpte han lite juice och ett par tomater, för man vet ju aldrig. Frokosten blev bra även om det var lite mer kylslaget denna dag. Vinden var betydligt kyligare. Några tunna sirrusmoln tenderade att dra in en varmfront norrifrån.

När vi intog frukosten kom en äcklig liten hund och pinkade strax ovanför där vi satt och käkade. Hunden gjorde en liten runda sen kom den tillbaka och ställde sig att skita mitt framför våra ögon. Visst är hundar trivsamma och naturliga.

Det bunkrades och vi gav oss iväg med kurs på Naxos stad på ön med samma namn.

Till en början en go segling, men snart avtog vinden. Vi närmade Naxos västsida för att följa kusten norrut. Enligt sjökortet skulle det finnas en grynna med stenar i ytan och vi hade för avsikt att gå in mellan denna grynna och land. Plötsligt såg vi bränningar och då lokaliserade vi oss enkelt. Vi ändrade kurs och styrde rakt in i marinan.

Gott om plats och vi backade in mellan en Grek och en tysk. En liten mupp kom och noterade båtens namn och han förmodades komma tillbaka och avkräva oss pengar. Marinan erbjöd landström så vi kopplade upp oss och satte igång kylen.

Mitt emot oss på andra sidan bryggan kom en Österrikare och lade till. Han hade en ganska grann käring och så en stor helvetes kungspudel ombord.

Varmvattenberedaren hade sagt upp sig vad gällde laddning medelst landström, så man demonterade diverse plåtar för att felsöka. Inget direkt fel kunde hittas, men den ville ändå inte. Så vi skruvade ihop möget igen och satte oss med varsin ouzo istället och tröstade oss.

När vi skulle klä oss för en promenad i Naxos gamla stad började hundäcklet skälla och Micke fick spel. Micke hojtade och gallskrek att Österrikaren skulle får tyst på eländet. Mickes skrik fick önskad effekt och hundäcklet hördes inte med denna dag.

En tysk gentleman lade till snett över på andra sidan bryggan och hanses dam bjöd på en vacker utsikt där hon stod och tvättade kläder och bockade sig så vackert i solen.

Denna medeltida stad har fantastiska gränder och många trånga passager, som bildar en enda stor galleria med mängder av shopping. Ett himmelrike för damer med andra ord.

Långsamt vandrade vi uppför branterna och nådde slutligen toppen av staden. Mickes ben domnade och han såg sliten ut. Men äntligen skulle det bli lättare för honom när vi skulle gå i nerförsbacke istället.

Besättningen ämnade shoppa runt lite och kanske intaga något ätbart. Det blev varsin pita gyros som satt som en smäck. Vissa av oss var hungrigare än andra, men detta hade vi vant oss vid. Och en pita gyros kunde man nästan alltid stoppa in hel i munnen utan att tugga eller svälja emellan.

Micke och Börje vandrade tillbaka till båten för att invänta dieselgubben samtidigt som man avsåg ta sig en välförtjänt tupplur, medan de övriga promenerade runt en stund till och satte sig att softa på en liten bar.

Under tiden som man väntade på dieselgubben, i cirka en och en halv timma, gick en grann engelsk dofsing med riktigt snygga ben och en oerhört kort kjol, fram och tillbaka på bryggan och snackade i mobiltelefon med sitt hemland. Huuu, inte billigt det samtalet. ”Att snacka i telefon är en himske könssjukdom”, menade Börje.

Det bunkrades rejält och med landströmmen kopplad så hade vi nästan minusgrader i kylen. Smöret var hårt som blålera en torr sommardag.

Dieselgubben kom och vi lyckades få i 115 liter soppa i tanken.

Varsin tupplur hann man med och de övriga kommo tillbaka för att vi skulle gå in till staden för en god gemensam måltid.

In i de smala gränderna igen där vi hittade en go liten restaurang med ett träd mitt bland borden och dom hade en fantastisk Chicken Souvlaki och dessutom goda, såväl röda som vita viner.

Lite trevlig samvaro i sittbrunnen avslutade denna dag.

Man inhandlade en bag in box med vitt tjut som hade det passande namnet Nykteri, och det händes ju behagligt.

Torsdag och dags att återvända till Naoussa. Vi skulle åka med färjan tillbaka till Pireus fredag vid lunchtid.

Dessförinnan skulle man hinna städa båten, pilla ner genuan och biminitoppen ( solskyddet över sittbrunnen ) tömma dingen från luft och ställa båten i ordning inför vintern.

Man skulle plocka undan och fixa. Det skulle läggas små vita piller i vattentankarna som skulle fyllas upp helt. Pillrena skulle förhindra att man skulle bli sjuk av att dricka vattnet nästa sommar. Ja nu var det mycket i palneringen.

Vi fick en lugn segling mellan Naxos och Naoussa och vi lade tryggt och säkert till under tidig eftermiddag. Det var rejält varmt och solen brände från en klarblå himmel. Man orkade inte jobba värst mycket så vi beslutade att göra det värsta kommande morgon innan det blev alltför varmt. Men vissa saker förberedde vi trots allt.

Det blev en rundvandring i Naoussas gamla stadsdel och det var lugnt och gott. En go restaurang hittade vi med vad vi trodde var två systrar och deras bror som ägare. Börje flirtade lite med den äldsta systern och vek en ros till henne som hon blev riktigt glad för.

Helt underbar mat med goda viner och plötsligt började det åska. Det gnistrade i de elektriska kopplingarna i buskarna och plötsligt slocknade all belysning. Himlen öppnade sig och regnet vräkte ner.

Personalen samlade in kunderna under ett skärmtak där dom bjöd på ouzo som tröst. Klart vi var värda det, ju för vi ville ju inte bli drabbade av dåligt väder på deras restaurang det förstod dom och dom kände sig skyldiga till att det regnat på oss.

Storasystern talade inte engelska så Börje frågade om dom bor här i Naoussa. Lillasystern svarade att: ”Nä inte min mamma för hon bor i Athen”. Fast på engelska.

Som man kan missta sig.

Nåväl, vi betalade och skyndade tillbaka till båten.

Kommande morgon vaknade vi tidigt med allt arbete framför oss. Innan vi hunnit bli klara kom Yannis och nämnde att vi måste skynda oss för trailern som ska lyfta upp båten står redan och väntar. Pelle och Börje fick följa med Yannis i båten och städa under tiden som han styrde till andra sidan bukten och varvet där båten skulle lyftas upp.

Det blev lite stressigt men vi fick rent och fint. Yananis styrde med säker hand in båten i en stålvagga som stod på en trailer på en slip av betong. Muppen på varvet parerade så att när vaggan befann sig mitt under båten så körde han med den dragande traktorn precis lagom så att båten hängde på vaggan och hela ekipaget sakta men säkert höjde sig över vattenytan.

När man klättrat ner för den stege som muppen ställde fram var det ingen grann syn som väntade. Ett centimetertjockt lager med snäckor. Propellern satt löst fast och offeranoderna var nästan helt förbrukade. Rostfläckar på kölen och det såg allmänt bedrövligt ut. Och det skulle det ju göra, för båten hade legat i vattnet i två hela säsonger. Inte ens varit uppe förra året.

Man beordrade Yannis att spola av snäckor, laga och fixa propellern, bottenmåla och montera att antal nya offeranoder igen. Dessutom skulle han byta ut ventilen till septitanken så den skulle funka nästa år.

Nu blev det dags för Pelles årliga Engelska uttryck.

När man kontaktades av den övriga besättningen och bad dom att komma och hämta upp för återfärd till marinan skulle Pelle ta farväl av Yannis. Men Yannis svarade att han åker med i taxin tillbaka. Pelle nickade och fortsatte: ”O yes you come with us for you dont have your moppe here.”

Med skrattet i halsgropen åkte Cidde, Pelle, Börje och Yannis tillbaka till de andra.

Tiden hade ju gått, så det var lika bra att fortsätta med taxi till hamnstaden Parikea där vi skulle äntra färjan för färd mot Pireus.

Det hann bli varsin ljummen medhavd pilsner innan färjan kom.

Sista natten på hotell i Athen. Skulle bli gott att duscha i en riktig dusch och sen sova i en riktig säng. För hur bra standard man än har på en båt, så blir det inte det samma som en hotellsäng. Lite promenader och sen god mat på den sedvanliga restaurangen i Plaka. Den enda restaurangen som inte har inkastare.

Frukost sen åkte Börje i förväg till flygplatsen ty han skulle inte med hem till Sverige som de andra, han skulle globetrotta vidare för en veckas vinskördande i Serbien.

Tack alla deltagare för en sanslöst go vecka.

Vid protokollet

Börje Nyberg